.

Jag kollade och jag såg. Såg något jag inte ville se, en vuxen med ord från en 12åring som förvandlas till trycken på tangentbordet, som småningom blir till skrift, meningar, fraser, påstående och argument som en vuxen försöker klämma ur sig. Du har sänkt dig själv som person när du har blivit äldre. Du var större när du var mindre. Nu försöker mr.vuxen attityd ta över dig. Du måste verkligen ha as många saker att tänka på, det ville jag inte se, jag ville inte bry mig mer! Du verkar inte alls ha det så himla perfekt som jag hade trott och hoppats på, inte alls. Istället har du blivit någon som försöker mingla lite men ändå inte. Ditt utseende är en stor katastrof, håll upp ögonlocken och kolla vad du har gjort mot dig själv? Du som var så himla söt och vacker, inte i dessa dagar. Tiden förändras inte, den förändras oss. Oss som var en gång i tiden. Historia man kan berätta till vänner och bekanta, några glada och positiva minnen. I själva fallet så går det vidare med ingenting. Det blir bortglömt, inget har hänt. Jag glider ifrån allt, vad var jag en gång? Jag förlorar mitt fokus, vad drömde jag om? Jag har lånat av banken, jag har säkerhetsdörr. Jag skulle aldrig få säga att det var enklare förr. Jag ser mig i spegeln, det är en dålig dag. Är det honom jag känner, är det han som är jag?