.

Igår är idag istället. Vinkväll!

Längtar tills onsdag och fredag, mina nya kläder! <3

Jag är otrolig dum, som trodde något om någon som egentligen inte kan föreställa sig ett piss. Folk tror, dem känner honom! Han är så och så! Han har gjort det och det. Jag har blivit dömd. För 4 år sedan dömdes jag för att målat graffiti. Jag har ett dåligt ryckte om mig enligt några som inte känner mig. På grund av mina handlingar från förr. Men till alla er, personer kan förändras! Personer kan inse, växa upp. Som sagt det var för 4 år sedan. Ni själva, jag tror ni vet vilka ni är jag pratar om. Ni står inte upp för er själva om det ni håller på med. Att röka på, nä! Det har ni aldrig gjort. I samma ögonblick så gör ni det nästan som en rutin på helger.

 

Ryktet säger att jag har rökt någon gång. Då menar jag inte vanliga cigaretter! Släng er i väggen. Jag har alltid varit i mot droger som är klassade som narkotika. Det vet alla mina vänner som har vart eller är med mig. Men, här där jag bor är lagen skriven som så, om man umgås med någon som själv håller på med cannabis, eller har testat att röka. Så har jag också gjort det.. Visst! Det är sjukt lätt hänt att få för sig det, men att gå och säga att jag har gjort det, utan en aning om vad man säger är så jävla lågt gjort.

 

Men att stämpla någon för det ena eller det andra är inte okej. Visst! Dra sträcket för att jag är som ni tror, men jag vill bara säga. Ni tror helt fel, ni känner inte mig. Jag känner inte er, men ert beteende säger en hel del om er. Helt plötsligt är det ni som är dem där man borde snacka om. Personer som drar något för någon annan, för att väcka uppmärksamheten till liv. Klassen nollor kommer jag alltid att ha en respekt för!  Men är på en nollgradig nivå.

Super mer än vad ni är nyktra på helger nästan. Livet består bara av en stor härlig fest. Se vem som kan få den snyggaste tjejen i sängs. Eller vem som har fått flest ligg. En del röker som aldrig förr, fast bara när ingen ser eller hör. Frågan är, är det ett liv? Ni är dem där alla veta om. Toppen av det populära umgänget man så gärna vill vara med!

 

Frågar ni mig, så vill jag inte vara med om att röka, eller att festa så fort klockan slår ”L E D I G”.  Jag står hellre ensam än att ljuga för någon. Jag gillar inte er stil, stilen att vara på. Er sliskiga attityd mot andra människor så fort det inte passar.

 

Ni lever på mitt ryckte som föddes för 4 år sedan. Är det inte dags att vakna och börja inse vad ni själva sysslar med.

 

 

Du fyller mina tankar. Vart jag än går så är du med mig! Du är precis som ingen annan. Inte länge vi har hört med varandra, dock känns det som en evig evighet. Du är så lätt att kommunicera med, att prata med, från ingenstans kom du upp i livet mitt.

 

vill hjälpa dig med ditt specifika problem.

Där vi inte syns, där vi inte hörs, där inte

Passerar och går, fram och tillbaka. Tillgång att synas när som helst, vart som när. Iakttagelsen säger allt, tanken producerar inbillningen. Det skulle vara vi, här och nu. Dagen D är nu funnen, ha! Vem som när kan inbilla sig något som är en tom tanke i ett tomt perspektiv. Sitter och lyssnar, tankar far! Du känner dig hemma, men långt bort. Om du bara, men ingenting. Du ser min fotspår parallellt genom snön, där jag gick. Inpå tanken du går och fantiserar, går du parallellt genom snön. Vi är som magnetism, en oskriven lag på en oskriven plats. ”Vi kanske syns, vi kanske hörs. Inte mer än bara det, vi kan till och med träffas. Något som kan blir allt annat en fel men ändå blåser bort efter ett halvt andetag”.

 

Det ska ju vara så tätt idag, man ska ju vara så tätt idag. Någon snubbe som lekar James bond, den andra är komikern. Juste, det är bara så. Mina dagar minns jag klart, från svin till vänlig. Sätta syfte på det, ja, det kan bara du göra. Precis som du gör. Inget annat än tanken du tänker tankar din hjärna. Men alla ska ju vara så tätt idag. Ta det lugnt, bira ta den, bara drick njut och lugnt. Uppstudsad från soffan, bord du står på och skriker, högt, du skriker högt, sjunger med till något som i dina öron är musik fast i den andras, helt annat. Andan du kippar efter är inte tillbaka efter ett djup dopp, sommarplågan är inte det längre du sjunger, alla kollar på den. Att du är här. Jag pratar inte om det jag väcker tankar om när ni kollar in texten som jag sitter och skriver. Du är ute på tunn is, ibland okända vatten. Kanske er historia - en fjäril på nål. Vacker att titta på, men vingar som inte slår!

 

 

Du kan fortfarande skrika ut din ångest från en balkong någonstans. Och nu kan du satsa på att jag kör allsång på skansen, spelar bort barnbidragen, belånar ditt hus. Du kommer inte få tillbaks det! (Nej!) Vem hade kunnat tro, att vårt lilla skämt skulle kunna gro. Till ett sådant monster.

Svennebanan blev årets sommarplåga, yellow banana när jag bombar tåg, HAH!
Det måste bo ett zoo i mitt hårsvall, älska eller hata. Vilken jävla låt ha den enda som kan förena den autonoma vänstern med den extrema högern. För dem hatar skiten hela högen. Sen sålde den guld och tog över.

Toppar listor i Danmark och Belgien, skulle det vara min drivkraft? Tänk igen!
Det var seriös kritik, av en kultur som får oss att må som skit! Men du kan välja att lyssna på Eurodiscoslingan, så kan jag sälja fler singlar. Vi kan alla låtsas som ingenting och bara knäppa våra fingrar!

 

 

Det verkar som att storhetsvansinnet tillslut stöter på sin överman och sin överkvinna. Hetaste paret i mannaminne. Utan en aning om hur fan vi skulle kunna hinna med karriären räddar världen och vi såg tiden rinna iväg, men hur kunde kärleken försvinna? Efter alla hinder som vi kommit över innan, snubblar vi på det vi inte kunde övervinna.

Vi kunde vinna mot hela världen. Men inte mot oss själva, stod oberörda mitt i oroshärden och kände grundvalen själva.

Peka finger åt de andra och skratta. Våra känslor kan ni aldrig fatta, dem är alldeles för starka. Sådant högmod måste gudarna straffa

Precis som imperier måste gå under. Faller du och jag, faller vi sönder,
i våra minsta beståndsdelar. Du och jag, du och jag.

”Fy fan” sa du och jag i USA Babylon och romarriket av idag. Gapar efter mycket, men inget är kvar. Eller det där om något är väl högmod. En sådan högtravande jämförelse känns lite för stor samtidigt. Dast det känns svårt att tro, men en gång i tiden skulle samma jämförelse känns som för lite.

När vi var universums absoluta center. Våran kärlek som var konstant den var para siempre. Fast nu när jag står med det pissiga facit i hand och fortfarande inte fattar varför visst är det tragiskt men sant!

Man kan kalla det misär hur vi faller isär som molekyler i cern, men när jag undrar hur vi hamnade här är det kanske grundlagens enda förbannade värld.

Bara för ett år sen så lita jag på alla. Tider har förändrats, skiten som du kallar. Vänner förråder dig för en löpsedel! Lite pengar, hela världsbilden sköts ner. Nu vill dem åka snålskjuts och dela mitt vin.

 

Alla vill skaka hand.

Alla vill prata namn

Alla vill känna något på, men mannen klart att man spelar med i spelet, men vi vet att det saknas band mellan oss båda. Men ni ser att jag har talang. Stör mig inte på att jag utnyttjas hela tiden. Det stör mig att varenda jävel tar mig förgivet. Många verkar kunna kliva över lik för att bli kända! Men väl där tänker man ”okej nu vill jag vända”. För folk blir annorlunda när det kommer fram till pengar. Dom gnuggar sina händer man kan känna huden bränna.
Men människor är lika, först vill dem spela snälla, sen regnar det förslag och idéer som ska gälla.

Vet inte hur många jävla bråk jag kommer starta när jag ser de folken som vill ha en bit av kakan. ”Ta en genväg” Shit jobba för dig själv!! Är inte svårt dag, natt hela tiden jämt och snubbar runt omkring mig som tog åt sig av orden kanske inte har så jävla rent mjöl i påsen.

Dom tittar på mig (vilka tittar på dig?)
Men jag vill inte bli som dom (Nej, nej)
Dom ler åt mig (men alla skrattar åt dig)
Då springer ni hit, snackar ni skit, dom flesta vill nog leva mitt liv

Livet kan vara bra man kan bo i ett maskhål. Och ändå undvika svarta rosor och taggtråd. Sätt ett mål för du når det till sist. Även om du måste simma genom bålgeting gift! Hur ska jag kunna forma orden med pennan. När halva släkten har blåst mig på pengar, och jag vill inte vända andra kinden till. Nästa gång det händer då hamnar du på min vind. Men livet är en fest, ”visst kom igen jag bjuder”. Andra dagar har jag en kontinent på min strupe. Kippar efter andan när dem hånar mitt beteende! Och möter mina blickar där med Mona-Lisas leende. Tänk på alla fans som stampade i takt. För branschen ser mig som en vandrande prislapp.

 

Svårt att fokusera när din bäste vän är Judas och bakom alla gliringar är alla tungor kluvna.
Har du varit ute? Minns du vart du sett mig sist? Jag gick från livsnjutare till riktig pessimist. Folk kan sluta prata, de sitter där vid datorn. Förklara skillnaden mellan det och en respirator
Jag minns när livet var koraller och pärlor. Men hypen jag fick vred om hela jävla världen. Pennan väger bly, vill inte skriva nå mer. För hela mitt liv blev ett i-landsproblem

Talet på orden är slut. Jag har förlorat den magiska tallangen ikväll. Att kunna skriva om något jag tycker eller har upplevt. Perspektivet du ser i alla fall.

 

Vi låg, vi skildes. Du kan tala för att vara lurad till någon annan. Jag lurade inte, jag har inte känslor för dig helt enkelt. Blir bara så trött på allt gnäll. Gnäll om något du själv var med på, något du påbörjade, jag levde i stundens tillstånd. Du tjatade på hur mycket du ville ses, vi sågs! Nu gnäller du på att du har blivit lurad av en person som egentligen inte visste sitt egna bästa på grund av fylla. Ingen ursäkt är det från min sida, men skulle jag ha varit nykter så hade vi inte setts mer än aldrig. Det låter sorligt, men det är sanningen. Lev med den!