.

Trött eller seg, kan inte placera mig i någon av dem kategorierna. Förmodligen är svaret båda!

Har precis sett två filmer. Helgen har varit aspackad med alkohol. Just nu, sängs för mig bara enbart film & film. Imorgon skolan, och försöka diskutera min framtid med rektorn. Som sagt, Johan Johansson tänker avgå svets. Istället ska jag spendera min tid på något jag verkligen brinner för. Med kort små fula ord, jag tänker plugga.

Nya byxor på beställning också igen.

Tänker inte spendera ett ända ord på dig längre. Du är inte värd det! Du är liten, liten som person. Allt ska figurera runt dig. Det blir som en narr tillslut, man orkar inte. Skönheten du en gång hade, den har förvandlats till en som ska stå på scenen där alla ser en, höras, lysa upp! Du är idag som jag var när jag var liten, hade drömmar. Drömmen att bli ” Mam Margera”.  En dag insåg jag att drömmen var just bara en dröm, och jag liksom 6år. Du lever för dig själv, du lyssnar inte på någon annan än dig själv. Du ställer inte upp för något, det ska bara vara en sak, DU! 110% rätt ska man hålla med dig om när du säger hur saker och ting är, första människan på jorden som inte kan ha fel.

Du vill inte få avvikelsen. När misstankarna kommer och du vet att du ska få den. Så ser du till att du hinner ge den innan en någon annan kan ge dig den. Fast att du kanske inte vill, jag menar: Vad skulle folk säga om dig om dem fick reda på att du fick dissen av någon? Ingenting, ingenting. Det utspelar osäkerhet och rädsla från din sida bara, och tro mig! Det är sebart, mycket sebart.

Jag tror att du är osäker som person. Du går runt och vet inte vad! Du lever alltid för stunden. Din personlighet är en personlighet jag ogillar. Jag ogillar den så mycket att jag får ångest att jag har släppt in någon sådan med ett så fruktansvärt beteende mot andra i mitt liv. Hur mycket du en skulle synas, så skulle jag aldrig mer vända blicken åt ditt håll igen.

Skulle man placera in dig i ”O.C” så skulle du vinna rollen för Marissas mamma Julie. Varje gång jag beslutar för att se ett avsnitt av serien, så finns alltid du där. En kopia, en kopia som ingen annan vill ha. Skillnaden är att Julie spelar rollen, som du lever för.

Spräck bubblan, bli trevlig att ha att göra med. Ta egna initiativ! Gå inte efter andra, gör inte som andra. För det är precis det du gör. Annars kommer du stå där en dag, helt själv och övergiven.

Första dagen i skolan, självklart var den utan sömn. Vänt tillbaka dygnet! Äntligen. Mitt nya schema är bra, senaste dagen är 15:00. Men jag tvekar allt mera att jag har valt helt fel skola. Jag hatar min skola, jag hatar staden jag går i skolan. Jag hatar!! Knappt som jag står ut, jag överväger på att gå klart skolan, ett år kvar som sagt. Eller bara släppa taget, bara hoppa! Hoppa! Hoppa av! Men hur skulle det se ut, från en framgångsrik utbildning med en god lön i framtiden förmodligen, till ingenting. Beslutet kommer att ske, men jag vet inte nu.

Inte vill jag vara han som jobbar med något man inte vill göra. Något man ska kämpa sitt liv igenom, det är inte jag. Då väljer jag den lätta vägen. Förövrigt är det inget mer jag stör mig på. Sitter och lyssnar på Bright eyes och dricker en kopp kaffe.

Kan med glatt humör berätta att jag beställde nya jeans igår, ”slimfit”. Kommer bli fett!

Då var typ en festival avklarad. Kul, det blev det tillslut i alla fall! Eller inte tillslut, från början till slut. Banden var bra som jag kollade på, i alla fall nästan alla. ”Medina” var dock nog det sämsta jävla skit jag har hört och sett. Hur fan kan man producera något sådant. Bortsett från Medina, så kollade jag på Adept och Timo Räisänen. Vilket var amazing!! Det var helt otroligt underbart bra. Lyckades att smuggla in en platta Öl, dricka öl och checkade in Kapten Röd.

Helgen, kunde inte ha blivit så mycket bättre.

A voice has always told me where to go.
When I was lost I listened and it showed!
It opened up a path in front of me,
and if I chose it was clear.
My days were lights

Du springer aldrig ifatt, när jag väl är där. 

Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här,

nu kan det vara för sent. Att säga som det är. 

Vi testar nya vägar, som aldrig tycks ta slut. 

Vi har försökt att fånga den andra men aldrig nått ut. 

Jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut!

Jag vill ha dig nu. Som jag hade dig förut!

Jag vet att det är svårt över telefon, 

men när jag har dig nära

vill du därifrån, 

jag vet att du har tänkt men berätta hur du mår.

jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt

det är dags att lägga på men att stanna känns så rätt! 

Yours is the first face that i saw. I Think i was blind before I met you?
I don't know where i am. I don't know where I've been. But now I don't care. I could go anywhere with you. And I'd probably be happy.

So if you wanna be with me. With these things there's no telling.
We'll just have to wait and see. Besides maybe this time it's different
I mean i really think you like me...

Natten ska bli lång. Rickard, Marklund, jag och Erik ska vara uppe. Alla har datorer, hög musik och mycket av cappuccino drickande. Inget mer att säga, hejdå.

'

Jag ser det jag ser och ser inget annat!
Och det jag ser när jag tittar gör mig riktigt förbannad.
Vi är på väg någonstans och jag vet inte vart.
Hoppas vi kan komma på det!!

Klockan är snart halv sex på morgonen och jag sover inte ännu. Jag vet vad som orsaker den saken, att jag inte ligger till sängs. Jag förstår inte vad du menar. Ingenting är klart för mig vad du säger till mig. Det är som en suddig bild som är taget ur ingenting. Oreda, och bara en massa tomma meningar som ingenting var fyllt med. Jag tror att det inte var så svårt att göra det. Jag tror att jag var en av dem alla. Jag var aldrig den där speciella som sats.  Det var bara för tillfället eller situationen. Det skulle vara bra, kännas bra. Vilket det kanske också gjorde då, när det talade. Men nu efteråt, har det ingen betydelse längre. Du skulle aldrig, men du gjorde. Som ett bevis blev det till mig. En tanke från min sida, som slog in från din. Det var trots allt bara för stunden. Det sägs att alla problem kan lösas. Bara om man har drivkraften till det, hittar nyklen och låser upp dörren som vi stängde. Jag var inte beredd då, men jag vet en sak idag. En sak, du inte är värd att veta. En sak du får veta, när du gör dig värd för att veta den.

Jag tänker döpa allt till ”Jag känner dig”.

Rubriken kan tala för sig själv, som du. Ingenting känner mig mer än vad du kan göra. Tänk efter, du känner den instabila Johan. En Johan, som visade en ny sida hos sig själv. Kanske en sida som inte skulle finnas? Den kom till, som du gjorde i mitt liv. Du gick, men inte sidan. Den lämnade du kvar, till mig? Jag vill inte ha den, jag har den inte längre. På tal, är det något? Kunde jag tänka, till och med fråga. Inte just för stunden. Slutet kom, för stunden kom det oroväckande mycket betydelse fulla ord. Hur jag var, eller som i telefonen sades, jag är.

Fulla av betydelse, och du anar inte vilken plats dem orden tar. Trodde vi skulle bli vänner, sant. Jag uppskattar din ärlighet mot mig, rå på bara! Tryck till nu, jag kan ta det. Jag tog det, sömnlöst.

Planerna är redan planerade enligt dig. Jag sa, också.

Om du skulle förstå, aldrig du skulle säga något sådant till mig. Precis tvärtom, du kan inte. Förstå alltså! Du säger att jag är egoist. För att jag går efter det jag känner och tycker. Visst, du kan ha ditt rätta svar. Du kan klandra ner, envist som bara du kan. Gud tycks inte finnas enligt några, inte dina fel heller. Att se helheten på allting, och komma fram till slutsatsen, att det är bara en ananas fel än sig själv. I alla fall så det är nämns. Istället för att skriva ett meddelande till mig, att jag inte ska missuppfatta det hela, eller ta det på fel sätt. När du sitter och säger något sådant till mig, ”älskade” D U G J O R D E I N T E D E T. Iskall, med känslor som fryser bort efter ett antal få dagar. Eller så ljuger du för dig själv, du är den envisa. Du har svaret rätt med dig.

Jag trodde att jag var blind, men det var jag inte. Bara allmänt dum i huvudet! 8/8. Thats’s right.

It's a short way to hell,
It's a quick breath to take,
but thick air to breath.

Igår var tufft. Jag höll mig vaken genom tiden. Vilket jag ska försöka på mig igen idag. Jag vill inte sova. Istället spenderade jag en hel natt på mitt rum och tillbringade tiden framför datorn och xboxet. Första gången jag gick själv på en promenad också. Gick väl ut runt 04:00 för att andas in ny friskluft och tänka av mig, vilket jag inte kunde. Idag blir det samma sak tror jag, förutom att jag åker till McDonald’s kanske och köper mig några hamburgare.

I övrigt mår jag kast, inte när jag har någon att vara med. Men så fort ensamheten kommer så börjar jag tänka igen på allt som har hänt mellan oss. Hoppas det går över så fort som möjligt.

Väntar fortfarande på att Iphone 4 ska komma in i lager, vilket den inte verka göra på ett tag. Har bevakat lagerstatusen i 2veckor snart. Hoppas att den kommer in så fort som möjligt.

Mer ork till att skriva har jag inte mer nu, jag vill inte. Kanske inatt om jag är hemma! Annars återkommer jag med inlägg då och då.

Hey, don't write yourself off yet. It's only in your head you feel left out, or looked down on.
Just try your best, Try everything you can. And don't you worry what they tell themselves
When you're away.

It just takes some time, little girl, you're in the middle of the ride. Everything, everything will be just fine.

You know they're all the same. You know you're doing better on your own, so don't buy in. Live right now. Yeah, just be yourself. It doesn't matter if it's good enough for someone else.

                                                         






                                                            WE'RE THE PEOPLE, 
THE HAPPY WITH BROKEN HEARTS.THE ONES WHO DRAW A PICTURE AND PROCLAIM THAT IT'S ART!

Då var domen klar. Det blev inte vi trots allt! Ska jag vara riktigt ärlig så förväntade jag mig inte mycket mer. Det kändes, när som helst spricker det. Ifall inte någon ändring kommer snart, vilket det inte gjorde.

Första gången ett inlägg är svårt för mig att skriva. Men jag ska tala från den ärliga sidan nu. Jag vill inte något mer än att vara din vän känner jag. Det här har pågått för länge, jag skulle kliva fram som den äldsta personen av oss två och säga nej, när jag kände som jag känner nu. Men jag var väl för feg, jag vågade inte riktigt. Kanske för att jag gillade dig!

Men idag insåg jag verkligen hur läget har sett ut för oss i 3månader. Det har varit upp och ner, enbart oro för varandra. Ingen som har tagit tag i det helt ordentligt. Vi tog oss tid att gå den lätta vägen när vi hade bråkat. Soppa det under mattan och låtsas som ingenting hade hänt. Men det kan jag inte längre, jag står inte ut med det. Vi kan inte prata om saken ens, du vill inte. Du flyr! Säg inte nej, det är sanningen. Jag vill kunna prata, reda ut. Istället för att bara ignorera.

Jag är inte glad och inte ledsen. Jag är i ett tillstånd mellan det skulle man kunna säga. Tankarnas värld slog upp portarna till mig för några timmar sen. Funderat och funderat, och kommit fram till att det inte är någon större idé att börja bli deppig och ledsen. Självklart är det inte kul att det blev så här. Men vi gör oss båda en tjänst själva, en tjänst som jag uppskattar i alla fall. Jag var inte rätt för dig, du var inte rätt för mig. Inget mer med det, jag känner bara känslan när jag tänker på dig, en god vän. Det vet jag att du är.

Jag kanske låter känslokall när jag sitter och säger att jag ser allt som en positiv tjänst för oss själva. Men min energi och ork för ”oss” är helt noll. Jag har inget mer att ge dig eller att komma med mer än som en vän nu. Mina känslor som var så enorma, är nu stela som att ha kollat ”Medusa” i ögonen. Du sårade mig verkligen, du bad mig bokstavligen att dra till helvetet. Är jag där nu? Underjorden inte så farligt som jag hade tänkt.

”Áîã Áîãîâ, Ãîñïîäü âîçãëàãîëàë è ïðèçûâàåò çåìëþ, îò âîñõîäà ñîëíöà äî çàïàäà. Ñ Ñèîíà, êîòîðûé åñòü âåðõ êðàñîòû, ÿâëÿåòñÿ Áîã”

Jag ställde upp för dig. Jag skjutsade, jag gjorde allt du bad mig att göra i princip. Inte var det mycket du bad mig om heller, men när du väl gjorde det. Då var det sällan jag sa nej! Om vi nu inte kan prata om det, så skriver jag om det. Skrivning för mig har alltid varit en hjälpande hand. Det är poängen varför jag bloggar.

Det är inte första gången det slutar som det gjorde idag. Men jag har garanti på att det var den sista. Jag hoppas verkligen att du kan förstå hur jag känner mig. Försök leva dig in i min text om du nu ser det här. Jag vill inte vara elak eller dum mot dig, verkligen inte! Men jag ville bara få en chans att tala om hur jag känner och har känt i några dagar nu. Jag har låtsats som ingenting mot dig, det var kanske fel. Men behövde tid för att tänka igenom allt.

Jag skyller inte på någon, vi båda tillsammans gjorde hela vårt förhållande som det har varit.

Ska inte ljuga, men det har inte varit så himla bra förhållande, jag tror vi skulle kunna göra det mycket bättre än vad vi gjorde. Vi lär oss av våra misstag vill jag påstå. I alla fall jag.

Efter det här inlägget, som har tagit en hel del tid att skriva kommer jag nu att fokusera på dagarna som kommer. Just nu för stunden ska jag ta mig en kaffe och prata strunt i telefon. Vill bara meddela till er bloggläsare att min festival i Småland var utmärkt! Kunde inte bli bättre.