.

Tänker inte spendera ett ända ord på dig längre. Du är inte värd det! Du är liten, liten som person. Allt ska figurera runt dig. Det blir som en narr tillslut, man orkar inte. Skönheten du en gång hade, den har förvandlats till en som ska stå på scenen där alla ser en, höras, lysa upp! Du är idag som jag var när jag var liten, hade drömmar. Drömmen att bli ” Mam Margera”.  En dag insåg jag att drömmen var just bara en dröm, och jag liksom 6år. Du lever för dig själv, du lyssnar inte på någon annan än dig själv. Du ställer inte upp för något, det ska bara vara en sak, DU! 110% rätt ska man hålla med dig om när du säger hur saker och ting är, första människan på jorden som inte kan ha fel.

Du vill inte få avvikelsen. När misstankarna kommer och du vet att du ska få den. Så ser du till att du hinner ge den innan en någon annan kan ge dig den. Fast att du kanske inte vill, jag menar: Vad skulle folk säga om dig om dem fick reda på att du fick dissen av någon? Ingenting, ingenting. Det utspelar osäkerhet och rädsla från din sida bara, och tro mig! Det är sebart, mycket sebart.

Jag tror att du är osäker som person. Du går runt och vet inte vad! Du lever alltid för stunden. Din personlighet är en personlighet jag ogillar. Jag ogillar den så mycket att jag får ångest att jag har släppt in någon sådan med ett så fruktansvärt beteende mot andra i mitt liv. Hur mycket du en skulle synas, så skulle jag aldrig mer vända blicken åt ditt håll igen.

Skulle man placera in dig i ”O.C” så skulle du vinna rollen för Marissas mamma Julie. Varje gång jag beslutar för att se ett avsnitt av serien, så finns alltid du där. En kopia, en kopia som ingen annan vill ha. Skillnaden är att Julie spelar rollen, som du lever för.

Spräck bubblan, bli trevlig att ha att göra med. Ta egna initiativ! Gå inte efter andra, gör inte som andra. För det är precis det du gör. Annars kommer du stå där en dag, helt själv och övergiven.