.

Talet på orden är slut. Jag har förlorat den magiska tallangen ikväll. Att kunna skriva om något jag tycker eller har upplevt. Perspektivet du ser i alla fall.

Vi låg, vi skildes. Du kan tala för att vara lurad till någon annan. Jag lurade inte, jag har inte känslor för dig helt enkelt. Blir bara så trött på allt gnäll. Gnäll om något du själv var med på, något du påbörjade, jag levde i stundens tillstånd. Du tjatade på hur mycket du ville ses, vi sågs! Nu gnäller du på att du har blivit lurad av en person som egentligen inte visste sitt egna bästa på grund av fylla. Ingen ursäkt är det från min sida, men skulle jag ha varit nykter så hade vi inte setts mer än aldrig. Det låter sorligt, men det är sanningen. Lev med den!