Gränsen var passerad, vi två, inget mera!

Varje gång är som den första gång vi sågs. Även om det är över nu

Allting har förändrats. Men du finns kvar. Allt var svävande men nu så ser jag klart!

 

Du var gammal. Jag var äldre, och nu sågs vi igen. Gått så lång tid så länge sen. Decennier tillbaks, men jag minns det såväl varför kärleken brunnit utav olika skäl. Varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp.

Trotts min väg vart lång kantats med gupp. Jag stått utan för din port så många gånger. Så många brev, många sånger. Minns varje ord varje rad jag skrivit. En längtan så stor! Minns varje dag jag lidit, har gått genom livet med en övertygelse. Att jag satt något spår som har haft betydelse aldrig besvarad aldrig tillmötes en kärlek så varm utan den vilket öde-

 

Från vinter till vår. Sen sommar till höst! Trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst. Hjärtan som slår, vi står där vi stod. Minns det som igår, första gången du log som om jag snubblade pladask på marken och bara dog.

 

Obeskrivligt tagen. Kunde inte tänka logiskt eller sunt och för varje sekund som du inte fanns där blev det tungt. Började sakta uppvakta på avstånd i brev. Men det spelade ingen roll vad jag skrev. Du hade inte fastnat än inte fattat än. Vilken kärlek som fanns att bara hämta hem.

Men efter ett tag, det började korresponderas mina förhoppningar dom väcktes för att sen raseras! Gav bort din hand till en annan man och breven som skrevs dom kom aldrig fram. Men mitt hjärta det brann och min åtrå var sann!

 

Jag gav aldrig upp dig när du försvann. Långa dagar blev till nätter sen till år!

 

Nu står du där på gatan sargad av tiden. Huden är grå din hållning förvriden. Vill säga nånting men jag kan inte tänka klart! Känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks. Trevar mig fram för att etablera kontakt

tar tag i din hand, vi brister ut i ett skratt. Det var så länge sen men det finns där än för passionen vi kände kommer alltid igen. Har ett hjärta utan rynkor det består i en takt. Och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt. Aldrig nått fram så jag älskat på avstånd nu är det mitt tåg och dags för avgång. Stiga på aldrig tveka en minut för att allt som flyger upp måste landa till slut. Kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark vi vandrar iväg utan vidröra mark.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0