Jag ser...

Jag ser framåt men ser ingenting.
Ovisshetens dimma vilar tungt över stigen.
Långt fram hör jag någon kalla mitt namn.
En obestämd röst från en obestämd plats.
Ännu är jag kvar. Reser kollektivt med alla andra
Rädda för att gå sina egna vägar.
Jag kan inte trotsa rösten, kan inte blunda,
le och stanna kvar som alla andra.
Jag måste gå, måste smyga bort i natten
Ensam, obemärkt, utan avsked.

Kommentarer
Postat av: Anna

Vilken bra & fin text! har du skrivit den ? :)

2010-02-09 @ 11:38:19
URL: http://theasungamamma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0