.

Vi ser dig, ta det lugnt. Täckmanteln kan du kasta bort, spela sjyst? Chansen till bortgång är större än vad jag hade förväntat mig själv, kan man verkligen känna som jag gör. Ja du Johan, vad känner du? Jag känner falskhet, ett omoget beteende som försöker nå gränsen till ett moget sådant. Men om det lyckas, är det moget då? I min syn på det, så är svaret nej. Vem är du? Jag känner dig inte, men ändå kan vi tala när vi ses som vi hade känt varandra innan. Det gör vi inte, varför låtsas? jag vet inte vart du står någonstans. Kommer jag någonsin få veta det? En kväll utan dig är en kväll utan dig, du behöver inte springa och försöka växla orden man ändå inte kommer att förstå sig på. Vi spekulerar och kommer med synpunkter när du inte hör, det kanske är lite fult gjort, men jag vågar i alla fall erkänna det. Vem är det? En tom fråga kommer det att förbli. Svaret finns inte! Men med lite tid och tålamod kommer det nog fram.

Vi alla väntar..