.

Hur jag ska forma inlägget till begripligt har jag inte en aning själv på. För det är inte begripligt det du håller på med.  Jag förstår inte, finns så många frågor jag vill ställa men inte få svar på.

Den största frågan lyder: Är du sann?

Andras perspektiv, så löd lagen vi skrev. Enligt mig blev det ingen större ändring på det. Du är samma opålitliga människa jag har träffat. Rusar framåt åt fel riktning. Hela det här citatet om ”oss” handlar just inte om ”oss” längre. Jag skulle vilja vända på kakan som du har bakat in mig i. Det är mer under rubriken ”dig” jag vill placera dig.

Allt började med ingenting, från ingenstans. Först trodde jag på det jag upplevde, men man ska alltid ge tid åt sanningen. Talat från mig, så har jag fått en helt fel uppfattning om dig och ditt liv. Jag ville vara en del av det, vilket jag fruktar som värst nu.

Hela kalaset skulle sluta med oss. Medan det slutade med det här, ”dig”.

Jag får en vibb av att du är så naiv framåt så att det blir till något negativt för mig. På 2 veckor har du gått från stark och säker till osäker och svag. Jag tror bara det är början för din del!

Jag har sårat dig, genom att sagt ifrån att jag inte vill fortsätta i den riktningen vi var på väg till. Det var helt fel väg för mig att gå på. Det var din väg, jag trampade på den. Vilket jag ber extremt mycket ursäkt för, det var dumt gjort av mig. Ett misstag görs aldrig om en gång till! Önskade att du kunde säga detsamma där, och hålla med mig om de sanna orden.

Jag ska dra åt helvete, jag ska låta dig vara, jag ska göra det mesta enligt dig. Men dina ord är ungefär lika starka som en ny född. Man förstår inte, språket du talar till mig är obegripligt. Jag kan låta dig vara, frågan är om du kan låta mig vara? Som det har sett ut nu så hör du av dig varje kväll när dina starka och säker ord har strömmat ur din sociala välfyllda mun och sagt att du har ångrat dig, helt plötsligt den gulligaste människan. Det kallas inte gullighet i min värld, där jag kommer ifrån. Det kallas att smörja för någon.

Någonstans där började jag få tanken om att det inte är ”oss” längre, du kanske inte mår bäst av det du säger till mig alltid, vilket du vill få sagt till mig. Vad vet jag, du fortsätter att höra av dig och gå i mot dina egna order mot mig. Lösningen är att börja smörja istället för att stå upp för sig själv, morgonen där på står du på ruta nummer fucking ett igen.  Du hade rätt med en sak, ”Det är som en cd-skriva, spela samma låt om och om igen.” Du gör precis likadant, kväll efter kväll får jag ditt förbannade sms och ditt smörjande hur allting ska bli, du och jag. Hm, skulle inte tro det va? Alltså vakna, ditt sjuka beteende är snart inte ens ett beteende. Du har sjunkit till en nivå som inte existerar för mig längre. Vi pratar om många år tillbaka!

Jag står för det jag har sagt till dig, jag gillar dig! DIG, inte din stil mot andra eller ditt sjuka beteende. Det ända jag önskar är att du försvinner ur mina tankar. Jag vill inte bli bortkastad, eller överkörd igen av dina små ryck!

”En chans, en kille” dra med din jävla chans, jag vill inte ens ha den längre! För det andra så är det bara jävla rent skitsnack från din sida. Vadå en chans? Alltså, jag har typ fått 3 till 4 chanser enligt dig. Kanske jag behövde också, för att inse vem jag har att göra med. Jag har haft nog med sådana människor i mitt liv. Du är inte speciell, du är en av dem! ”Toppen alla vill smaka på.”