.

Jag har lovat och lovat. Men ingen förändring sker. Jag är så himla trött på morgonen, så trött att det blir ett stort hinder i mitt liv. Snart påverkas skolgången om inget mirakel sker! Men miraklet jag går och väntar på är just mig själv. Min instinkt till att förändringen sker, gå lägga sig tidigare och bara palla sig upp på en tidig vardags morgon. Istället för att ligga kvar i den varma sköna sängen och ta sista bussen in med panik och stress i ryggen.

Nu har jag själv fått nog. Nästa vecka ska jag ändra det här! Jag ska börja stänga av min dator 23:00 varje kväll när det är en tidig morgon som väntar på mig. Inte nog med det, jag ska börja hinna äta frukost i lugn och ro också.

Mitt liv har oftast sett ut av en prägling av stress. Jag hets dricker till och med det övervarma kaffet för att hinna med. Envis som jag är så borde inte det här vara ett problem kan jag tycka.

Imorgon är jag ”ledig”. Det är nämligen en fotbollsturneringsdag imorgon i skolan. Vilket jag inte tänker ställa upp på. Jag har faktiskt ett gott skäl till det för en gång skull. Jag har nämligen lyckats skada foten, hälsenan dessvärre. En dag jag kan sova ut länge om jag nu har lust till det. Vilket jag kommer förmodligen att ha, om man tänker efter att jag har försovit mig i snart 3år.

Jag blir förbannad på mig själv att jag varje gång lovar något jag inte kan ändra på. Men jag tänker inte sluta. Att sitta uppe långt in på natten är inte lösningen för mig. Vilket jag inte tänker göra något mer.

Kvällen bjuder på Coca Cola Zero och tack vare dig så ska jag ta och kolla in Rederiet!